MENU
 
2
/August
22:29

170802

General

Även om jag tycker att jag är personlig på mitt egna sätt i bloggen så skriver jag ju oftast inte fullt så mycket om känslor. Mer ingående menar jag. Men jag har haft någon slags tom och skör känsla inombords den här veckan, sedan jag kom tillbaka till Stockholm efter semesterveckorna på Gotland och ute på landet nere i sommarstugan. Jag fick vara nära Tim varje dag där, liksom mina föräldrar och min syster och vi har verkligen haft det så himla bra. Jag har känt mig genuint lycklig och tacksam över att de är så fina och bäst rakt igenom. Så egentligen har jag ingenting att vara ledsen för? Men att säga hejdå till Tim som är bortrest på jobb nu i ett par veckor och därefter min familj efter all kvalitétstid med alla samlade, för att komma hem till en tom lägenhet kändes nog just därför jobbigare än vanligt. Jag har visserligen aldrig tyckt om avsked överlag och verkar bli mer sällskapssjuk med åren, men jag tror kanske att kontrasten blev extra stor den här gången. Kan ni känna igen känslan? Man vill ju bara alltid kunna ha det så där, även om det är en naiv önskan. Att alltid få vara omringad av de personer man älskar mest på platserna som betyder allra mest för en. För att sen inte längre kunna styra hur mycket eller lite man får vara ifrån varandra. Låt oss kalla det någon slags post-semester-dipp, haha? Så de senaste dagarna har nog bara varit lite röriga och svaga med mycket tankar om allt och ingenting i huvudet. Men så är jag ju en känslomänniska också som gärna känner åt alla håll och kanter. Därför ska det faktiskt bli extra skönt och pepp att åka till Italien tidigt imorgon bitti för att teama upp med Amanda och enbart fokusera på jobbet att skapa en jäkla massa kreativt content. Det blir fint! Over and out ♡

______________________________________________________

Translation: Even if I think that I’m personal in my own way on the blog I usually don’t write that much about feelings. I mean more in detail. But I’ve felt a little empty and sad inside this week, since I came back to Stockholm after our weeks of vacation on Gotland and on the countryside at the summer house. I got the chance to be close to Tim everyday, just like my parents and sister and we’ve really had such a great time. I’ve felt genuinely happy and thankful to have them around and that they’re the best. So in fact I don’t really have anything to feel sad about. But to say goodbye to Tim who’s away on work for a couple two weeks and then to my family after all quality time with everyone gathered, to come home to an empty apartment felt harder than usual. Although I haven’t been a fan of saying goodbye overall, I just think that maybe the contrast was so big this time. Can you recognize that feeling? You just wish that you could always have it like that even if it’s a naive thought. To be surrounded with the people you love the most everyday on the places that means the most to you, and then suddenly you can’t control how much or little you’ll be away from each other anymore. Let’s call it some kind of post-vacation-emptiness-feelings, haha? So my last days has been a little messy and weak with a lot of thoughts about everything and nothing in my head. And therefore it actually feels extra nice to go to Italy tomorrow to team up with Amanda and just focus on the job to create a lot of creative content. Over and out ♡

22 Responses to “170802”

    • lisaolsson on

      Ja, jag tror det också…så blandade känslor eftersom man är tacksam för att man haft det bra, samtidigt som kontrasten efteråt gör en lite tom! Kram

      Reply
  1. Mimmi on

    Åh känner såå igen mig!! Sitter här i min lägenhet i stan nu och trivs inte alls! Vill bara tillbaka till familjen, stugan och ledigheten

    Reply
  2. Matlda on

    Tror jag förstår hur du känner..
    Bor i London tillsammans med min pojkvän och varje gång jag flyger hem till Malmö och hälsar på familjen och vänner så går mitt humör upp och ner och jag verkligen trasslar in mig i migsjälv känslomässigt typ haha..
    De första två åren blev som att jag inte riktigt visste vart jag hörde hemma. Jag är den som är känslostyrd av mig och min partner. Och ibland har han fått sätta saker i perspektiv för mig och fått mig att tänka att inget är permanent, allt kan ändras, oroa sig mindre – för man oroar sig ofta över så mycket och nästan inget av det sker.
    Jag spenderar mycket tid på att just tänka och har mycket som “snurrar i mitt huvud” haha..
    Men som sagt, tycker det är fint att vara en känslostyrd person, någon som känner lite extra vid många tillfällen och som vill va med nära och kära. Bra med upp och ner gångar för då ser man hur mänsklig man är och hur mycket man uppskattar saker när allt är bra igen! <3

    & jättefin blogg och tycker att dina bilder är fantastiska! x

    Reply
    • lisaolsson on

      Alltså TACK för din kommentar, precis vad jag behövde läsa. Det var som att du beskrev hur jag funkar känslomässigt på samma gång haha…fin och klok tanke av din pojkvän, så sant. Och som du skrev så är det ju många gånger bara positivt att vara en känslostyrd människa tack vare att man får känna saker så starkt, men att det därmed också lätt kan börja spreta och överanalyseras på alla håll och kanter. Tack så mycket, kul att du gillart! xx

      Reply
  3. Jonna on

    Du skriver så fint Lisa! Känner verkligen igen mig. Sitter här hemma när familjen är på landet och pojkvännen i Turkiet, tänkte att det skulle bli skönt att vara själv men nej, så var det inte. Njut av Italien nu!

    Reply
    • lisaolsson on

      Tack Jonna!! “Skönt” att höra att fler kan uppleva samma sak. Känner igen mig precis i det du skriver. Jag njuter på här! Kram

      Reply
  4. Johanna on

    Jag känner gen mig precis! Jag skulle aldrig klara av att bo långt från min familj, därför bor jag kvar i samma håla jag är född, haha! Men det är värt det! Hoppas det vänder snart och att du får en fin vistelse i Italien 🙂

    Reply
  5. Ida on

    Few months ago I moved to new city with my bf where I dont know anyone but my boyfriend.. So I really know that feeling, especially then when I am home alone. Thank god there is FaceTime, WhatsApp, Spotify and for example your blog which cheer me up! 😍✌️

    Have a great weekend!

    http://www.idamariaankkuri.fi

    Reply
  6. jenaly on

    I know exactly the feeling you are talking about. I have also always hated goodbyes and whenever I have to leave family or come back from a vacation it is like I almost go into a state of depression. I hate it!!! But I’m sure your trip to Italy will help!!!

    http://www.inmydreams.ca/

    Reply
  7. Sanne Brännström (warginna) on

    Åh. Du satte ord på mina känslor.
    Dels har jag bott i Norrbotten i hela mitt liv och nu flyttat ner till Borlänge med min sambo och våra två hundar, men också har vi båda spenderat sommaren hem-hemma i Tornedalen med våra föräldrar, syskon och närmsta vänner. Plötsligt befinner man sig i en helt ny del av Sverige, utan alla. Som tur är har vi varandra i alla fall. Men den där gnagande tomheten, den gör stundvis väldigt ont.

    Vill för övrigt skänka lite extra kärlek, med att säga att jag följt dig i flera herrans år (ja, jisses sedan högstadiet!) från att du liksom var “ny” i bloggvärlden och jag minns hur jag beundrade dina bilder, och tyckte att du verkligen stack ut bland de övriga bloggarna. PS! Det gör du än idag. Det jag inte visste då var att jag en dag också skulle bli fotograf. Nuförtiden driver jag eget som frilansande fotograf och är också någon form av influencer. Heter @warginna på instagram om du får för dig att kika <3

    Reply

Leave a Reply

  • (will not be published)