Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

23:38 | August 7, 2018

11:38

lisa olsson dior lisa olsson dior

Det tycks bli så att varje sommar när jag kommer tillbaka till stan efter semester ute på landet så hamnar jag i någon slags efter-semester-dipp. Som egentligen inte handlar så mycket om att det känns tungt att börja jobba som vanligt igen för det trivs jag bra med, utan snarare omställningen efter att ha fått spendera så mycket tid med familjen och sen lämna den vardagen som man hunnit bygga upp. Kan ni känna likadant? Har mer eller mindre suttit ihop med Tim varje dag dessutom och nu reste han iväg på jobb direkt så det ökade väl säkert på tomhetskänslan litegrann när jag landade hemma igen. Jag är ju van vid att resa mycket på egen hand, att Tim gör detsamma med sitt jobb och att inte bo i samma stad som hela familjen så det är inte det – men det är som att jag blir extra skör just den här stunden av året, när jag fått absorbera in livet på min favoritplats på landet och kommer tillbaka till stan och det enda jag vill är att göra allt i min makt för att hålla kvar vid tanken av kortspel på verandan, att lägga ut mat till ekorrarna som bor utanför stugan, ta kvällsdopp, bara vara nära, lyssna på regn, trygghetskänslan och att alltid ha det så. Jag antar att det hela kanske bottnar i att det får mig att tänka på vad som egentligen betyder något i livet? Och jag tänker även att det är en viktig tankeställare att bejaka men inte tvunget så deppig för det. För det är ett gott tecken i slutändan att jag känner mig lite tom och det vet jag, för det betyder ju egentligen bara att personerna jag har runt omkring mig är väldigt betydelsefulla för mig och att känslorna kommer från någonting bra. Ibland är det fan jobbigt att vara så känslomässigt involverad, haha. Att ta in, känna efter och känna mycket jämt. Även fast jag många andra gånger försöker se det som en styrka. Puss på er <3

__________________________________________________

Translation: It seems like every summer when I get back to the city after vacation on the countryside I feel a little low. And it doesn’t really have to do with going back to work as usual because I enjoy that, but rather the conversion and contrast after spending so much time with my family and leaving that routine that you’ve created together during those weeks. Can you feel the same? Tim and I have also been close to each other every day for a couple of weeks and he traveled away for work as soon as we got back so that probably increased the feeling when I got home as well. I’m used to traveling a lot on my own, that Tim do the same with his job and to not live in the same city as my whole family so it’s not exactly that – but it’s like I’m extra sensitive during this specific moment of the year, when I’ve got the opportunity to soak in the life on my favorite place on the countryside to the fullest and then going back to the city and all I want is to try to keep the thought about playing card games, feeding the squirrel that lives outside the house, taking late night swims, listen to the rain, the sense of security and to always have it like that. I guess it all makes me think about what really means something in life? And I also think that’s an important thought and eye-opener but not necessarily a sad one. Because in the end it’s a good sign that I feel a little empty for a while and I know that, because it only means that the people closest around me are very significant to me and that the feelings comes from something good. Sometimes it’s actually hard to be emotionally involved in everything, haha. To always feel a lot and analyze. Even though I try to see it as a strength most of the time. Love <3


11 kommentarer



11 kommentarer om “11:38”

    fina Lisa ,underbart läsa att du, trots du reser världen runt, behåller dina värderingar om vad som betyder mest . Din känsla för dina nära och kära och vår natur och djur ger dig kraft och gör dig till den härliga person du är som vi så gärna följer.

    Reply

    Skjønner hva du mener. Har det på samme måte…Du er nydelig, håper dagen din blir god. <3

    Reply

    Jag tror också det är nyttigt att känna sådär. Att man blir påmind om vad som är viktigt och att i slutändan handlar det om att man mår bra och att ens nära och kära har det bra <3

    Reply

    i enjoyed to read a bit more about your thoughts and what is going through your head. i recognize myself in it. every time i come home from a trip that was close to the nature (mostly when i am at a beach/ozean) i have this feeling. i love to be out and on a beach i feel the most calm and free. to be out there in the night and feel the soft wind on your skin and hear the sound of the ocean. i also got this deep sadness after watching one strange rock (may sound weird to someone how you can feel sad because of a documentary). i must say when i realized how precious this planet actually is and how big the chances where that we exist i feel kinda depressed that we are stuck in this system. this system that forces you to some rules and livestyle (the money/work system) but i also know without it it probably wont work. but i kinda feel like we only have this one life and while yes you (kinda) can choose what kind of profession you want to do we are still forced to certain things that we maybe dont want to do. especially many ppl who are born in countries where they dont have choices. anyways i drifted away a bit with my thoughts now. but i want to recommend you watching one strange rock. the first episodes might be a bit boring for some (not for me) but it only gets more and more fascinating and i also found the first episodes fascinating; to hear and understand how everything works hand in hand and how important balance is. tips tips <3

    Reply

    Jag var på Bornholm förra veckoslutet. Bor för tillfället i Köpenhamn men känner en väldig längtan hem till Finland där alla mina människor finns. Jag rymde därför till Bornholm för att komma ur den negativa sfären jag just nu upplever i köpenhamn och när jag väl kom tillbaka till Köpenhamn blev jag på något sätt ännu sorgsnare, eftersom resan var så underbar med vacker natur och gulliga små städer. Man blir påmind om hur man vill ha det i livet. Jag tänker att du kan fundera ut hur du kan ta in av det här mer i din vardag:) hur kan du få in dessa människor på ett sätt som gör att du alltid kan få uppleva något liknande, inte endast under semestern. Kanske du kan göra samarbeten där du får ha din familj med eller skapa en klädkollektion tillsammans med din syster (jag minns att hon var bra på att rita, visst ritade hon din tatuering?) och kanske också göra fler filmproduktioner tillsammans med Tim, kanske t.o.m. på just Gotland eller ditt sommarställe! Då får du liksom in allt det i vardagen också. Jag tycker man skall göra precis det man mår bra av, inte bara på semestern <3 Älskar din blogg och de här bilderna var superfina. Kram!
    Här har jag förresten skrivit om Bornholm, jag tänker mig att du och Tim som båda är så duktiga på fotografi kunde få till riktigt magiska bilder där:
    http://www.groniabo.fi/blog/tre-dagar-pa-fantastiska-bornholm

    Reply

    Ja… kan känna igen det. Jag fasar inför att åka tillbaka till min vanliga vardag och stad efter sommaren. Men det är för att inte trivs alls, och inte vet vad jag ska göra åt det. Så jag är glad att det inte är så för dig <3
    Älskar bilderna, och luggen din!

    Reply

    Känner så igen mig i detta. Ångesten i söndags inför att börja den vanliga vardagen igen var brutal. Har också en pojkvän som reser mycket inom jobbet och måndag morgon skulle han iväg igen. Tror absolut på det du säger att det spelar ingen roll om man älskar sitt jobb eller inte, utan att det snarare bara handlar om att när man precis fått smaka på det viktiga i livet så ska det tas ifrån en. efter en underbar semester inser man ju vad som egentligen betyer något – vänner, familj, kärlek, må bra, umgås, upptäcka, resa och göra precis det man känner för.
    Det är nu torsdag och idag är första dagen jag inte riktigt känner av ångesten. Försöker påminna mig själv om att de lediga dagarna måste ta slut, för att nya ska kunna komma.
    Kram på dig! Alltid lika roligt att få läsa om dina tankar och känslor.

    Reply

    Du är inte ensam. Upplever samma sak typ tre gånger om året (jul, påsk och sommar). Tycker att det blir värre med åren också. Känslan av skörhet när man lämnar dels sin familj men också att behöva lämna närheten till naturen och det lugn den närheten ger. Skulle precis försöka förklarar det för min pojkvän men började gråta halvvägs in i meningen, haha.
    Men jag ser det också som något positivt ändå. Tänk att få ha något som betyder så mycket, det ska man vara tacksam för!
    Tack för att du satte ord på det.

    Reply

    Jag förstår vad du menar. Jag är också en person som känner allting väldigt starkt, och på många sätt och vis så är det väldigt fint – att kunna känna så starkt för människorna man bryr om och passioner och upplevelser – men det kan också bli väldigt överväldigande ibland.

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här