Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

23:16 | July 5, 2019

<3

Nu har det gått några månader sen mitt förhållande med T tog slut. På ett sätt kan jag inte greppa hur det har kunnat gå så pass lång tid redan, samtidigt som den här våren har känts som en total evighet. Speciellt om jag bryter ner det i antal dagar. Antal dagar efter en kväll i mars som förvandlades till kolsvart chock, efter en ynka mening.

Det är väldigt lätt att bli påmind om att man mår dåligt när det börjar bli vår, när man inte ens kan förstå hur solen kan skina. Det låter dramatiskt kanske, men exakt så kände jag. Det är väldigt lätt att bli påmind om att man mår dåligt när det börjar bli vår, när andra börjar göra planer för sommaren och det enda man själv kan fokusera på är att ta sig igenom dagen. Att orka göra i alla fall en sak under hela den dagen. Och det är väldigt lätt att bli påmind om att man mår dåligt när det börjar bli vår, när det enda man vill är att gå bakåt i tiden istället för framåt, till mer vårtecken. Det blir så tydligt att något har vänts upp och ner då.

Hjärtekross påverkar verkligen precis allt. Allt gör ont. Men det kanske inte är så konstigt för man går ju faktiskt sönder. Det gjorde framför allt länge ont att andas in djupt (jag andades nog förresten knappt ens djupt alls där ett tag), jag hade stressutslag på halsen under flera veckors tid, jag slutade helt bry mig om att skämmas över att gråta på öppen gata, jag glömde bort koden till mitt betalkort jämt och min frisör noterade att jag hade fått partier med gråa hårstrån på hjässan. De börjar försvinna nu. 

För shit vad sant det är ändå det där med tid. Att tid är helande, när man får låta den gå. Jag minns att jag verkligen ville be folk att snälla vara tysta och skona mig från att höra ”det kommer kännas bättre, det kommer bli lättare snart” för jag kunde inte begripa hur det skulle gå till. För där i början kunde jag ju knappt ens gå? Jag ville bara ligga ner. Ligga kvar. Men nu står jag här.

Jag gråter när jag skriver det här mycket för att det påminner mig om hur otroligt ledsen jag har varit, men det är inte bara ledsna tårar och det kanske är det häftigaste av allt. För det är också stolta tårar. Jag är stolt över mig själv. Stolt att jag har känt och känner alla känslor, känt sorgen i hjärtat, inte tryckt undan någonting utan bearbetat direkt, sänkt kravribban för mig själv under den här perioden, lyssnat på min kropp. 

Och vet ni? Jag är okej. Jag mår faktiskt till och med bra. Det känns så sjukt att kunna skriva det. Jag vill inte längre bakåt i tiden, jag vill framåt. Och först ut ser jag fram emot min sommar, både med mig själv och tillsammans med de jag älskar runt omkring mig. Herregud vad jag älskar de runt omkring mig. Jag ser fram emot att fortsätta fokusera på mig själv, tre veckor efter gick jag till ett medium och efter det samtalet tvingade jag mig själv ganska så direkt att sluta tänka dumma tankar om mig själv. För jag vägrar tvivla på mig själv i det här, det har jag sällan gjort i något annat så varför ska jag börja nu? Nu när jag behöver vara som allra snällast mot mig själv. 

Det är otroligt läskigt, skitläskigt faktiskt att öppna upp sig så här inför er men jag vill göra det. Dels för att skrivandet har varit terapeutiskt för mig under dessa månader men också för att om någonting i den här texten kan hjälpa eller trösta eller skapa igenkänning för minst en av er som kanske går igenom hjärtekross just nu så är det värt det. Något som hjälpt mig mycket, förutom att prata prata prata (!) med mina närmsta, jag kan inte nämna det nog, är att påminna mig själv om att jag inte alltid kommer må så, att ens känslor och mående är en färskvara och inte något definitivt. Det är så lätt att tro sig vara övertygad om att det alltid kommer vara fullständigt svart när man är mitt i det. För då vill man ju inte ens behöva lösa det. Försök se det som en dagsform istället, det blir mer greppbart då. Jag vill helt enkelt bara säga att tid läker, jag trodde verkligen inte på det men jag kan lova det nu. 

Lita på livet. 

_

Click here for translation (may be some misspellings but I just wrote it down straight from my mind) <3


54 kommentarer



54 kommentarer om “<3”

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Mitt hjärta – du är fantastisk. Snart är vi i Köpenhamn och lever livet till fullo <3

    Reply
  • Du med!! Längtar massor <3

    Reply
  • Massa styrkekramar till dig Lisa! <3

    Reply
  • Tack Silvia <3

    Reply
  • blev så rörd, du satte fingret på någonting! tack. <3
    du förtjänar en magisk sommar! allt det bästa har ännu inte hänt, glöm inte det.

    Reply
  • Vad fint att höra. Och tack så mycket Alice, ska tänka precis så! Puss & kram <3

    Reply
  • Fint och ärligt skrivit Lisa <3 Igenkänningen är hög och jag minns känslan så starkt när jag också kom ut på andra sidan av den mörka och djupa sorgen som du beskriver. Så viktigt att bli påmind om att tiden är fantastiskt, både för att man ska ta vara på den men även låta tiden ta sin tid. Tack för det, ta hand om dig och ha bästa sommaren!

    Reply
  • Så himla vackert skrivet. Njut av DIN sommar fina Lisa. Massor med styrkekramar <3

    Reply
  • Åh TACK Malin! Det ska jag. Puss & kram <3

    Reply
  • Vad fint och modigt att du orkar dela med dig. Vet precis hur du känner, och det är så skönt att läsa att någon annan också går igenom samma sak för man kan känna sig så himla ensam. Det är så lätt att jämföra sig med andra och titta runt bland allas ens vänners och bekantas relationer trots att man vet att alla någon gång har gått igenom samma sak eller kommer att göra det. Att vakna kallsvettig en hel sommar, varje dag kl 05, och drömma att man fortfarande är tillsammans men sedan vakna till en annan verklighet. Att konstant andas från bröstet, varje andetag gör ont, ibland le eller till och med skratta fast man bara känner sig som ett skal. Men som du säger så blir det bättre, man ältar och sörjer, och sen pusslar man ihop sig själv igen. Sen några år senare bryr man sig inte ens om den där människan som gjorde en så illa. Tiden är konstig. Ta hand om dig <3

    Reply
  • Sååå fint och ärligt inlägg! känner igen mig i det du skriver och kan säga att jag insåg att när man är där på botten så finns det bara en väg, och det är upp! Hoppas att allt blir som du önskar dig❤️

    Reply
  • Wow. Gripande, fantastiskt och imponerande. Tack för att du delar med dig. Allt blir kanske inte som förut, man kommer va en annan, men man blir till det bättre av en hjärtekross, jag lovar. Jag vet. En bättre, starkare, mer eftertänksam människa. Som också älskar sig själv ännu mer.

    Reply
  • Har läst din blogg i säkert tio år!? Vilket låter helt sjukt när jag säger det, haha. Men jag har också bara VÄNTAT på att du ska bli personlig, jag vill veta vad du känner, tycker, och tänker och jag är helt säker på att dina fina ord hjälper någon. Så glad att höra att du är lycklig igen nu! Njut av sommaren <3

    Reply
  • Jag var med om ett breakup för 2 år sedan, det första någonsin 23 (nästan 24) år gammal. Det var en sån sjuk smärta, man klarar faktislt inte ibland av att fysiskt stiga upp. Ett halvår gick och nästan varje dag tänkte jag att det aldrig blir bra igen. Men det sjuka var att det på riktigt vände på en dag och plötsligt började jag gilla mig själv igen. Och jag kom över honom. Jag kom över honom och blev kär pånytt. Idag är jag så tacksam att det tog slut så att jag kunde hitta min nya, för det är honom jag vill vara med. Ingen annan. Men där och då trodde jag att det aldrig kan bli bra. Istället blev det bättre <33333 och så ännu vill jag tacka för en fin och stark text. Kram

    Reply
  • Känner igen mig till punkt och pricka. Nu har det gått hela fem månader sedan den där meningen, och jag kan faktiskt säga att jag för någon månad sedan kände att jag fasiken tagit mig genom alla de där stadierna man tvingas att gå igenom, och har kommit ut på andra sidan, där gräset är mycket grönare och jag känner mig hel igen! Vi gjorde det!

    Reply
  • Har tänkt på dig ibland under den här tiden. Tack för att du delar med dig ❤️

    Reply
  • <3

    Reply
  • Fina Lisa du är stark❤️Du vet att jag tycker om dig o dina kramar när du slänger dig in i famnen 😂. Vi ses🥰/Moster

    Reply
  • 💗💗💗💗

    Reply
  • Vad fint du skiver, Lisa! Skönt att du mår bättre nu! Jag har undrat hur du haft det. Du får ha en superhärlig sommar! Kramar

    Reply
  • <3

    Reply
  • Reply
  • <3<3<3<3<3 been there! att vara i det mörkret är helt fruktansvärt, och man tror nästan att man ska dö av hjärtekrossen. Som du skrev är jag också glad att ha upplevt dom känslorna även hur jävla fruktansvärt det är, för det GÅR att ta sig ut! styrke och massa peppkramar till dig, du är grym!

    Reply
  • Uppskattar otroligt mycket att du öppnar upp och skriver om det här. Så stärkande på något skört sätt att läsa om det svåra, hur andra också kämpar och reser sig. Heja dig <3

    Reply
  • Modigt, vackert och ärligt. Tack för att du sätter ord på något obeskrivbart.

    Reply
  • Godt å lese at du har det bra nå <3

    Reply
  • så fint och vackert hur du öppnar upp dig om något så jobbigt, du ska vara så stolt över dig själv. du förtjänar det bästa. ta all tid du behöver att läka och vet att det alltid finns människor här för dig, även fast det kanske bara är över en kommentar på nätet.

    Reply
  • Väldigt fint skrivet! Hög igenkänning. Jag har också (dock efter 13 månader) just hamnat i stadiet att jag är stolt över mig själv. Att jagvkänner, hanterar och tar mig igenom. Känner ändå att jag inte hade velat ha det på något annat sätt. Väldigt fint att du delar.

    Reply
  • Jag har aldrig varit med om att få mitt hjärta krossat men hade en svårt uppväxt och mådde väldigt dåligt fram till jag var 22. Då träffade jag min pojkvän och jag tror vad som läkte mig var att jag vågade släppa in någon. Det hade jag aldrig gjort förut. Han sa även till mig att tiden kommer läka dig och det är så sant. Fine, det händer inte efter några dagar men med tiden så börjar man andas igen. Sen tror jag att vi behöver dem här svalorna i livet för att kunna komma tillbaka starkare än någonsin. Kram på dig Lisa ❤

    Reply
  • Starkt av dig att dela din historia. Starkt av dig att ha vågat tillåta dig känna alla känslor.
    Starkt av dig att du har tagit dig igenom det, det är något befriande i att veta att man lämnat det allra tyngsta och jobbigaste bakom sig.
    Önskar dig den allra finaste sommaren.

    Reply
  • Tack för att du delar med dig, va starkt av dig och va stark du är ❤️

    Reply
  • Vad fint att du delar med dig <3 ett breakup suger så jäkla hårt, och man tror inte att det någonsin kommer bli bra igen, men klyschan "tiden läker alla sår" stämmer verkligen. Är glad för dig att du mår bättre. ta hand om dig fina Lisa!

    Reply
  • <3

    Reply
  • <33

    Reply
  • <3

    Reply
  • Lisa. Fantastiska Lisa. Jag har följt dig i alla år, och i alla år har du alltid berört. TACK för dessa ord, dina ord. Din öppenhet. Din ärlighet. Din förmåga att fånga och beskriva känslor i ord. Din förmåga att förmedla allt det där som är så äkta.
    Lita på dig. Alltid.

    Reply
  • Oj, vad jag känner igen mig.
    För mig tog det dock 1 år innan jag var redo för nån ny person i mitt liv.

    Jag mår fortfarande inte bra, snart 3 år senare dock 🙁
    Men jag önskar dig all lycka 💕

    Reply
  • ❤️❤️❤️❤️ fan vad du är stark. Tack för dig och din text. Breakups är vidriga och precis som du skriver läker tiden verkligen mycket. Jag är inte med om det just nu men annat jobbigt och då var din text behövlig att läsa.
    Du är grym och en fantastisk inspiration på många sätt. Ta hand om dig ❤️

    Reply
  • Kära Lisa,

    Jag tror på att uttrycka positiva tankar och känslor till människor – att faktiskt berätta eller säga de snälla sakerna vi tänker om människor. Människan är så duktig på att uttrycka negativitet om varandra, och jag tycker det är så fint när vi får varandra att le. Och jag har känt impulsen att vilja skriva något fint till dig ända sedan du publicerade på bloggen att du behövde en paus. Jag vet inte hur mycket detta gör, men förhoppningsvis så kanske det får dig att le, även om det så är för en sekund.

    Jag upptäckte din blogg för längelängesedan, precis i början då du bloggade på devote och du var nog bara 13-14 år gammal, skulle jag tro? Jag har följt dig fram och tillbaka sedan dess och jag tänkte att jag skulle berätta varför.
    Du har en genuinitet som fastnar hos en. Det är något unikt över ditt sätt att vara och uttrycka dig, som skiner över alla andra i sociala medie-världen. Din kreativitet är otroligt inspirerande (och lyser igenom allt du gör) speciellt för mig som också är en kreativ själ. Och du har alltid känts klok och jordnära. Helt enkelt, som nämnt ovan, genuin. Och det är till och med när du håller tillbaka det personliga. Du är helt enkelt en person som man skulle vilja sitta och prata om livet med. Och jag vill tacka dig för att du delar med dig av detta, om någonting som är känsligt. Och det är så fint att läsa hur du börjar må bättre, och det är så bra att du känner dina känslor. Jag tror på att det är så nödvändigt här i livet istället för att blunda eller trycka undan.
    Och Kärlek gör och har gjort ont för mig på senaste också, så det träffade lite extra.

    Jag hoppas att detta fick dig att le lite idag.

    Kramar, Daniela

    Reply
  • På något sätt känns det som att tiden både rusar och kryper fram på samma gång, det är så märkligt… Du är stark.

    Reply
  • Oh shit Lisa. Jag började gråta på jobbet här… Hjärtkross klassas faktisk som ett fysiskt sjukdomstillstånd. Det gör ont. Det gör så fruktansvärt ont. Men ja, tiden läker. Och tackar universum för det. Inga öppna sår, möjligtvis små blekta ärr som vittnar om att livet varit där. Och som du skriver, man ska vara stolt över att känna ALLA dessa känslor. Från total becksvart till det ljusaste ljus. På något vis extremt stärkande och man känner sig definitivt rejält levande när man kommer ur den där tunneln av mörker. Dalarna blir djupare men topparna än högre.
    Tack för att du skrev av dig. Vi är många människor här som du inte vet vilka vi är men som följt dig sen vi var små typ haha i över 10 år (!!!) Och vi bryr oss om dig. Hoppas du får en fin, härlig och underbar sommar med de människor du älskar mest.
    Massor av kärlek <3

    Reply
  • Thank you for sharing this. I’ve been following your blog for 10 years I think, since your blog was on Devote. 🙂 I’m going through a heartbreak too and I feel exactly the same way. I love your writing style, and I think you are brave for opening your heart on your blog.

    Wish you the best.

    Reply
  • You look amazing!

    Mariya | https://www.brunetteondemand.com/

    Reply
  • Åh så fint skrivet! Jag förstår alla känslor du beskriver. Vad som var mitt livs kärlek gjorde slut efter fem år i januari, och jag trodde inget någonsin skulle kännas okej igen. Lärde mig de enda två sakerna vi vet säkert om våra hjärtan:

    1. Att de kommer, ofrånkomligen, krossas (hårt)
    2. Att de lagar sig själva igen <3

    Reply
  • Tack, Lisa. Jag går själv igenom hjärtekross just nu och det gör så jävla ont. Även fast det var jag själv som valde att lämna så gör det fortfarande så ont. Har varit med om hjärtekross förut och alla säger ständigt att det kommer att bli bättre… Just nu känns allting så meningslöst. Men jag vet att det kommer att bli bättre. Någon dag… Tack för påminnelsen. <3

    Reply
  • Så djupt skrivet. <3

    Reply
  • gick igenom detta under samma tidspunkt. livet stoppar upp och tar en jævligt stor vändning men jag vet att det går mot det bättre! kom ihåg- allt ordnar sig <3

    Reply
  • Styrkekram <3

    Reply
  • Lisa.
    Jag har precis avslutat 3 år med min pojkvän. Allt är nattsvart och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna må bra igen.
    Men efter att ha läst det här så får jag hopp. <3
    TACK

    Reply
  • blev så rörd, du satte fingret på någonting! tack. <3
    du förtjänar en magisk sommar! allt det bästa har ännu inte hänt, glöm inte det. looking so beautiful

    Reply
  • Du är så stark, så klok, och insiktsfull. Tänk att jag får jobba med dig! <3

    Reply
  • Tack för att jag får ta del av dina tankar och ord <3

    Reply
  • Så bra att du öppnar upp sig så här och det kommer definitivt hjälpa många när dem läser detta! Jag har precis som du gått igenom ett hjärtekross och jag kände igen mig i precis varje ord du skrev! Du är så stark och jag är så glad för att du mår bättre nu <3 Tack för att du delade med dig av det här och skickar en massa bamsekramar till dig <3

    Reply
  • Tack Lisa <3 Tack från botten av mitt hjärta. Jag behövde verkligen läsa detta. Just nu. Idag. <3

    Reply